Var på stan med M idag. Inne på Akademibokhandeln blev det ljudböcker och ett fnisskort till söte-C. Men hon har inte fått det än :). Var snabbt inom KappAhl också eftersom de hade klänningsrea och jag nog behövde en liten svart (till). Fast det blev det inte. Det blev Cassels istället och en svart, glansig jacka i 1700-talsstuk från Isolde. Vill slå ett slag för Cassels, speciellt deras ovanvåning. Där finns mycket att välja på, bra variation på storlekar, och helt ok priser. Viss tantvarning utfärdas, men det går att kryssa mellan koftorna.
Vi sniffade oss igenom Åhléns allt-mumsigt-för-din-kropp-avdelning och försvann sedan ut i luften för att hitta ett café. Det blev Café Hamngatan. Helt godkänt. Tog en titt i museibutiken också. Sedan blev det Magasinsgatan, finkjol på Pop Boutique, en tur in på Prickig katt för att prova hattar innan jag fick ett par skor i förtida julklapp från Jedviks.
Avslutade på NK med en kaffe och klappade sedan väskor, tittade på skor och pappersprodukter innan hemfärd. Mkt nöjd med dagen.
Det var typiskt göteborgskt väder idag: grått och regn. Isch. Som tröst fanns det bara två saker att göra: handla lite och se film. Jag började på Accessorize efter att ha lockats av vad sillarna hittade där i lördags, men blev småsnål och provade klänningar på Bik Bok. Funkade, men skulle ha velat ha en av klänningarna i XL. "Det har vi tyvärr inte fått in några" fick jag veta. Synd. Annars hade jag köpt mig en klänning.
Istället blev det H&M och örhängen; stora, blaffiga, dinglande örhängen. Och ett diadem. Och fjäderhårprydnader som alltid kan användas någon gång. Och en så kallad "cocktailring". En blingring. Fin den. (Inte ringen på bilden, men det kan nog bli den också så småningom.)
Ibland blir jag, som min vän J brukar säga, ”lite lädd”. Detta tillstånd inträdde jag i när jag idag fick diverse länkar till olika traderaauktioner skickade till mig. Jag vill härmed klargöra att vi Sillar inte på något sätt tar ansvar för de psykologiska effekterna av att klicka på länkarna nedan. De bör betraktas med solglasögon på och endast ses som exempel på närmast ofattbara modemässiga faux pas.
Jag visste inte att det fanns ett intresse för att klä ut sig till ”Sexiga kockchef”, ”Sexig Sexy Princess” och ”Sexig Office Tramp Pinup Rockabilly Lolita”. Det är inte så att jag är helt ovetande om sexuella stereotyper. Sekreterarfetischen känner jag till och kan förstå till viss del. Även prinsessgrejen känns på något plan begriplig. Vad som är obegripligt i dessa fall är främst den totala bristen på känsla för sexighet.
Kockfetischen däremot känns… främmande… på alla plan, för att använda ett milt uttryck. Dräkten ger mig mardrömmar i vaket tillstånd. Tänk er en kock utstyrd på det sättet i ett stekhett, stressigt restaurangkök. ”Ursäkta hovmästaren, det är rövsvett i min soppa.”
På lördag är det partydags och just nu känns frågan ”Är skumpaglaset halvfullt eller halvtomt?” helt irrelevant. Det som betyder något är att min garderob är full och tom på samma gång. Det finns en sjuhelvetes massa shit i den men JAG HAR INGENTING ATT TA PÅÅÅ MIG!
Det hjälper inte att det hänger en fantastisk klänning i 50-talsmodell i garderoben när jag inte vill ha klänning. Det hjälper inte att det finns vansinnigt snygga kostymer i varje butik när mina bröst är för stora, mina axlar för breda och min överkropp för lång för att de ska sitta bra på mig. Uppenbarligen är jag så monstruös att jag inte är värd en kostym, eller så har designers världen över helt enkelt inte förstått hur makalöst snygg just jag skulle vara i en välsittande smoking.
Nåja, det är ju mest synd om alla i min omgivning som inte får uppleva denna syn för gudar. Vad göra? Ge upp och vara sunkig på festen – neej! Rakryggat kliva in genom dörrarna i fabulös stass – jaa! Frågan är bara vad denna utstyrsel består av...
För några veckor sedan var jag på stan med Zombitch. Av någon anledning (jaja, vi ville) hamnade vi på NK, på NK Coctail. Jag provade. Och provade. Och provade. Z släppte inte ut mig förrän jag tagit en bild på mig i Klänningen, mms:at mamma min och fått bidrag beviljat. Den hänger i min garderob nu. Klappar den ibland. Den ska premiär-gå-ut på Belle. Tjoho!
Har sett Guys and dolls på GöteborgsOperan ikväll. Fantastiska klädkreationer. Vill ha.
Gott folk, putsa glasögonen och rensa öronen för jag ska nu säga något jag aldrig trott att jag skulle säga: Jag har för mycket att ta pååå mig!
Imorgon ska det gås på burleskklubb och jag har hela FEM outfits att välja och vraka mellan (och då har jag ändå redan sorterat bort cricketspelarlooken och ett par till). Fasa! Förra gången hade jag INGENTING bra så det blev en snygg, men ack så välordnad sammetsklänning. Vart har alla dessa fabulösa kläder kommit från?
• Randig gangsterkostym + myggjagare +handskar + hatt + fiollåda • Svart och silvrig klänning i 50-talsstuk + högklackade silverskor + lösfransar • Snäv jeanskjol med tokigt hög midja + vit skjorta + högklackat + lösfransar • Svarta yllebyxor med hög midja och hängslen + vit undertröja + hög hatt + ditmålad mustasch + långa ögonfransar + cigarr mellan fingrarna • Sjömanslooken med knäbyxor + knästrumpor + randig tröja + scarf + cigarett bakom örat + en massa fejktatueringar på armarna
Just nu står det mellan de två sista alternativen på listan. Blir nog något av dem. Har jag inte bestämt mig ikväll packar jag båda alternativen och låter mina partners in crime avgöra saken imorgon.
Jag och sillarna gjorde lite seriös shopping i helgen. Sammanstrålade på Da Matteo för en dyr men ack så god kaffe, och begav oss sedan till Pop Boutique. Ja, favorit i repris, vi vet ;). De andra sillarna handlade loss så det yrde i klädhögarna. Själv stod jag och fingrade på en finfin pennkjol i rött ylle, sådär härligt höstig och elegant.
Jag hade dagen till ära svidat upp mig i svart pennkjol, tajt båtringad top, röd kofta med pudlar, smalt rött lackbälte och ett par grymt bekväma boots från Bronx. Undertill hade jag svarta stockings och en vintage-höfthållare. Det är nämnligen min vardagslyx: att skippa trista strumpbyxor och bara köra på stockings. Hursomhelst, de där underkläderna gjorde att jag kände mig fantastiskt het när jag provade kjolen bakom ett tunt skynke :) Till slut blev det ingen röd yllekjol, den var fin, men den var inte wow. Och med tanke på min begränsade budget behövde jag en "wow" för att plocka upp plånboken.
Vi gled vidare till Prickig Katts vind, ett hett ställe att fynda på. Jag kunde inte motstå att prova en brudklänning från 40-talet (hoppas inte pojkvännen läser det här... ). Den satt som en smäck men det kändes inte riktigt som om det är dags för brudklänningsinköp i mitt liv. Trots vad andra säger om att man visst kan ha en brudklänning hängande i garderoben och att det inte alls måste betyda ngt. För övrigt speladedes det Karl Gerhards Jazzgossen i högtalarna på vinden, och jag nynnade glatt med i "....lilla stjärt, lilla stjärt".
Nåja, ner en våning till Prickig Katts plan 2. Och där fanns den. Min tvillingsjäl som jag inte visste att jag saknade. Hatten med stort H. En fullkomligt ljuvlig liten historia i svart och vitt leopardfläckigt tyg, med en röd kant och två gigantiska röda fjädrar som stack rakt ut. Placerad på sniskan på mitt huvud, matchade den mina kläder och mina för dagen rödmålade läppar, helt perfekt. Det var inget att tala om. Jag stirrade på mig själv i spegeln och tänkte: Herre. Gud. Den. Här. Måste. Jag. Ha. Nu! Och så köpte jag den, bara sådär. För det är jag värd.
Jag fick avbryta shoppingorgien för att jag hade lovat en kompis H att komma förbi henne och kika på en klänning. Hon rensade ut sin mormors gamla kläder, och hade en klänning som det stod mitt namn på. När jag kom dit visade det sig att det var en ursöt klassisk svensk femtiotalsklänning i bomull. Små ärmar, modest urringning, rundskuren kjol och snäv midja. Grått tyg med rosa rosor. Och den satt som om den vore sydd till mig. Jag sa "tack så hemskt mycket" till H, som hävdade att hon ville att kläderna kommer till folk som använder dem, snarare än att skänka det till Emmaus. Oh ja. Den kommer vara en favvis nästa sommar! Så det blev en hatt, en klänning och dessutom en jazzgosse som bonus. Sämre lördagar kan man ha!
Inlägg
