Salta sillens shoppingbliss

Nu är det bevisat… jag är tydligen sist i hela världen. Eller så har jag alldeles för mycket i hjärnan för att kunna hålla koll på det som är viktigast. Som kläder.

Jag slurfade runt i går, hamnade av en slump på en site som nämnde sailorkollektionen på MQ. Huh, tänkte jag, och sen kom paniken krypandes. Kan det vara..? Jo, det måste det ju vara…? Men, men när släpptes den? Jag minns att jag såg noteringen om Fresh Fish-vinnaren Hanna Lindström någonstans och att jag kollade in hennes kläder med ett gillande. Tjejen har stil. Och nu har hennes kollektion om 10 plagg alltså släppts på MQ. OCH JAG HAR MISSAT DET! Argh! En snabb koll ger mig besked om att kollektionen är fantastisk. Helvetesjääälaskit. Det betyder att den är slut. För att jag är sen. Rats!

Jag kastar mig på telefonen, och ringer stans enda butik med kollektionen inne (för det är fint, och späääsjal serru – endast utvalda butiker säljer kollektionen) Jodå, de hade sakerna kvar, dock inte klänningen som är to-die-for. Vi pratar marinblått med röda detaljer, sjömanskrage och the whole nine yards. De lovar att lägga undan hatten till mig, om jag kom innan kl fem. Fem prickprick.

Tio över fem joggar jag kallsvettigt Fredsgatan upp. Pulsen dunkar i öronen, och när en kärring tränger sig före in i butiken får jag hejda mig för att inte ge efter för impulsen att knuffa henne nedför rulltrappan i ren frustration. Jag menar – om jag blir utslängd kan jag definitivt inte köpa kläder.

My gosh: plagg finns kvar, i min storlek. Och när jag övertalar expediten att ringa till Malmö för att paxa sjömansklänningen till mig (och samtidigt ringer jag polaren i Malmö för att försäkra mig om upplockning) är lyckan total. Shoppingbliss! Jag är 3 000 pix fattigare (tur att jag gillar nudlar) men jag är åtminstone snyggt fattig. Jag får tigga drinkar i baren helt enkelt.

Det som fick följa med mig hem är en sailorhatt, en rödvitrandig halternecktop och dito båtringad historia, och en ljuvlig kappa. Jag provade byxorna, som var underbara och satt som en smäck (som för övrigt är en sorts hatt, hur sitter byxorna då? På huvudet? huuuuursomhelst) men då jag har inte mindre än två par sailorbyxor hemma redan fick de snällt hänga kvar i butik. Trots att de var marinblå, och byxorna jag har hemma är svarta. Nåja. Det var ett svårt val och jag fick stålsätta mig för att inte slita till mig ett par, och en blus – baraföratt liksom.

Kollektionen är ursöt, och inspirationskällan riktigt bra. Jag har lite funderingar om passform och storlekar. Men det är saker man kan leva med då helheten är grym. Men detaljerna, DETALJERNA! Vi pratar nautical stars, befälsstripes, rött foder till marinblå yttertyg *swoons*. Det värmer i hjärtat på en 40-talsfetischist som lilla mig. Jag har redan planerat nästa outfit till Tip the Velvet. Mwahaha.