Dagens outfit: Schlager style Princess

"De bästa kläderna är de som känns som en pyjamas, men som inte ser ut som det."

/ägarinnan till shoppingpärlan Retro de Luxe

Så sant. Idag ska det ses på schlager i betongförorten. För att stå ut kräfvas glam och glamour:

• lockar, lockar, lockar (och lite glitter och rosetter)
• glansig klänning med prickar (ett fynd från Limit vid Olskrokstorget)
• rosa kofta från Ril's (reafynd från NK)
• vita strumpbyxor från NK (de fanns ingen annanstans)
• mina nya fina strumpor med rosor från Lindex (se föregående inlägg)
  

Ska tugga popcorn och smågodis, dissa falsksjungare och hylla den svenska inskränktheten. Yey! För övrigt är klänningen på bilden, köpt hos Retro de luxe och med ägarinnan som modell, en klar favorit i min garderob och så snart jag kan köper jag en av Sugarmama´s underbara hattar också.

Byt strumpor Karlsson lille, byt strumpor

Karlsson på taket hade det snärjigt med sin mormors eviga tjat om strumpbyte. Lillebror likaså. Jag har inga sådan problem, snarare tvärtom. Så mycket strumpor, så få ben. Om livet känns ensamt, tomt och trist kan man:

a) skaffa katt
b) köpa ytterligare ett par strumpor till samlingen

Prickiga, randiga, enfärgade, mönstrade... oändliga möjligheter finnes. Såg härom dagen ett par svarta med rosa små sidenrosor på från Lindex. Tror jag måste ha. Just ett par sådana finns inte i en garderob nära mig. Än.

Trött på semlor? Frossa i Parikka!

Jag har ett inte-så-hemligt kärleksförhållande till skor. Vissa saker kan få mig att andas lite fortare och få svettiga handflator – särskilt när det är ngt som har den perfekta formen, finishen och känslan. Kombinationen av ovanstående, utfört med fingertoppskänsla , kan få mig... ja, ni vet.

Jag hade en sådan upplevelse på Köpenhamns modevecka för ett par år sedan. Under en ställning fylld med kläder (som jag har glömt, de bleknade i kontrast till skatten jag fann under dem) skapade av ngn designelev på en nordisk designskola, hittade jag ett par slitna, ingångna skor med det perfekta utseendet. Jag slet till mig dem, vände och vred på dem, och nog fan klappade hjärtat lite fortare. Det fanns ett visitkort instoppat i skorna och en liten glansig broschyr låg bredvid – det här var nämligen skor som användes i modevisningarna på mässan och ingen stor flådig monter. Bara ett dammigt golv, en klädställning och De Perfekta Skorna.

Designern hade jag aldrig hört talas om tidigare, ngn finsk tjej, men jösses vilken känsla hon har. Nu i efterhand står hennes skor på min lista över saker jag drömmer om. Helt ärligt skiter jag rätt hårt i Guccis senaste skor – men ett par från Minna Parikka – DET vill jag ha.

Minna Parikka har en quirky Dita-känsla på sina skor. De är små karameller med knappar, rosetter och ljuvliga detaljer. Jag vet inte om jag vill äta dem eller sätta dem på fötterna. Minna har studerat skodesign i många år, och har sedan 2005 sitt eget märke. Nu säljs skorna i 10 länder på 4 kontinenter, och om jag inte är helt fel ute (vilket jag inte är, jag kan skor, jag lovar) så kommer hon utöka de siffrorna.

Så gott folk, får ni lite slantar över: investera i ett par Minna Parikkaskor, det kommer ni inte ångra, och ni vet var ni läste det först. Matcha med en väska när ni ändå håller på. Jag tänker lägga tassarna på den här lilla hjärtformade bakelsen i rött skinn.

I Sverige säljs skorna på PUB i Sthlm, och en lista på återförsäljare finns på Minna Parikkas hemsida. Om ni inte vill handla online i den egna webbutiken det vill säga. Nu ska jag återgå till att fönstershoppa Parikkaskor och drömma om lönen som kommer i morgon. Mwahahaha!

Boots!

Hängde hela helgen på Eurohorse – hästmässan i samband med tävlingarna på Scandinavium. Nu brukar inte hästmässor vara stället för innovativt mode, men nog fanns det en del godbitar. Jag är ingen ryttare och har som mest åkt islandshäst ngn gång (en förvirrad teambuildinggrej med en före detta arbetsplats). Men jag gick ändå och klappade på dessa underbara stövlar från Mountain Horse. Krokodilpräglat skinn, riktigt tajta och bara så galet snygga. Dom vita... gargh.. dom VITA!

Det är sådana här saker som får mig att fundera på om jag inte borde börja rida? Det hade iaf gett mig en ursäkt att lägga tassarna på dessa godbitar. Eller vaffan - screw ridning, jag kan ha dem ändå, till snygga jeans, eller kjol, eller bara placera dem i bokhyllan och beundra på håll.
Om nom nom nom.

Jag.
Behöver.

Ge hit.

Green, green grass of home

Hade idag tänkt skriva om förträffligheten i ett par randiga strumpor. Men icke. Drabbades däremot av en gullig liten shoppingdjävul med glittrande horn inne på H&M. Kom ut därifrån med en styck vårkappa. Grön! *skuttar upp och ner och längtar efter sol*

Salta sillens shoppingbliss

Nu är det bevisat… jag är tydligen sist i hela världen. Eller så har jag alldeles för mycket i hjärnan för att kunna hålla koll på det som är viktigast. Som kläder.

Jag slurfade runt i går, hamnade av en slump på en site som nämnde sailorkollektionen på MQ. Huh, tänkte jag, och sen kom paniken krypandes. Kan det vara..? Jo, det måste det ju vara…? Men, men när släpptes den? Jag minns att jag såg noteringen om Fresh Fish-vinnaren Hanna Lindström någonstans och att jag kollade in hennes kläder med ett gillande. Tjejen har stil. Och nu har hennes kollektion om 10 plagg alltså släppts på MQ. OCH JAG HAR MISSAT DET! Argh! En snabb koll ger mig besked om att kollektionen är fantastisk. Helvetesjääälaskit. Det betyder att den är slut. För att jag är sen. Rats!

Jag kastar mig på telefonen, och ringer stans enda butik med kollektionen inne (för det är fint, och späääsjal serru – endast utvalda butiker säljer kollektionen) Jodå, de hade sakerna kvar, dock inte klänningen som är to-die-for. Vi pratar marinblått med röda detaljer, sjömanskrage och the whole nine yards. De lovar att lägga undan hatten till mig, om jag kom innan kl fem. Fem prickprick.

Tio över fem joggar jag kallsvettigt Fredsgatan upp. Pulsen dunkar i öronen, och när en kärring tränger sig före in i butiken får jag hejda mig för att inte ge efter för impulsen att knuffa henne nedför rulltrappan i ren frustration. Jag menar – om jag blir utslängd kan jag definitivt inte köpa kläder.

My gosh: plagg finns kvar, i min storlek. Och när jag övertalar expediten att ringa till Malmö för att paxa sjömansklänningen till mig (och samtidigt ringer jag polaren i Malmö för att försäkra mig om upplockning) är lyckan total. Shoppingbliss! Jag är 3 000 pix fattigare (tur att jag gillar nudlar) men jag är åtminstone snyggt fattig. Jag får tigga drinkar i baren helt enkelt.

Det som fick följa med mig hem är en sailorhatt, en rödvitrandig halternecktop och dito båtringad historia, och en ljuvlig kappa. Jag provade byxorna, som var underbara och satt som en smäck (som för övrigt är en sorts hatt, hur sitter byxorna då? På huvudet? huuuuursomhelst) men då jag har inte mindre än två par sailorbyxor hemma redan fick de snällt hänga kvar i butik. Trots att de var marinblå, och byxorna jag har hemma är svarta. Nåja. Det var ett svårt val och jag fick stålsätta mig för att inte slita till mig ett par, och en blus – baraföratt liksom.

Kollektionen är ursöt, och inspirationskällan riktigt bra. Jag har lite funderingar om passform och storlekar. Men det är saker man kan leva med då helheten är grym. Men detaljerna, DETALJERNA! Vi pratar nautical stars, befälsstripes, rött foder till marinblå yttertyg *swoons*. Det värmer i hjärtat på en 40-talsfetischist som lilla mig. Jag har redan planerat nästa outfit till Tip the Velvet. Mwahaha.

Oh my golly!

Man skulle också kunna säga herre jestanes eller herre min je, eller kors i allsin dar. Fast det gör vi inte. Det räcker att konstatera att vi nu banar oss väg i bloggvärlden.

Praktiska tips, veckans favorit, stilanalyser och gästbloggande utlovas. Håll er uppdaterade.